I AB idag om 12-åringars liv i mobilernas och datorernas land. Om vi knyter ihop det här med sociala medier och lek, var hamnar vi då? Leker barn kortare tid nu än före det digitala intåget och har det någon betydelse för deras förestående vuxenliv?

För ett tiotal år sedan var 12-åringar barn, men kan de knappast kallas längre när en stor del av dem bloggar och är aktiva på Facebook etc. Deras intressen är också vuxna med mode som den viktigaste ingrediensen. Det är tjejer det handlar om, för killarna är mer barnsliga och unnar sig att leka längre och får då en längre barndom än tjejerna.

Som ”urgammal” är det lätt att förundras och ibland förfäras över de ungas till synes nollställda och inaktiva liv. När dottern, ett par år äldre än 12, kommer hem från skolan är hon ofta inte ett dugg kommunikativ utan sätter sig inom ett ögonblick framför datorn där hon enstavigt och motsträvigt svarar på mina frågor och ratar mitt förslag om att äta mellanmål tillsammans med mig. När jag var lika gammal som hon gjorde jag just det, satt tillsammans med min mamma i köket och åt mellanmål och pratade om vad som hänt under dagen. Men ibland vill hon göra det, och det uppskattar jag.

På den tiden var skolan det man gjorde i skolan och livet efter skolan ett helt annat. För mig var det två olika saker. Var jag hemma så var jag det utan kontakt med skollivet. Nu flyter det mer ihop eftersom barnen lever med varandra på Facebook och liknande mer eller mindre dygnet runt.

Och lekarna. När jag var 12 år lekte jag och ett par andra i klassen häst. Vi galopperade runt på gräset på skolgården och låtsades att vi var ryttare på varsin häst. Oftast var det dressyr vi tränade, det var roligt, för det var ett så behärskat sätt att rida och passade bra för låtsasryttare. Det ska tilläggas att åtminstone jag föredrog låtsaslivet när det gällde hästar. De riktiga var lite läskiga och gick inte att kontrollera på samma sätt, åtminstone inte för mig. Förmodligen betraktades jag och mina medryttare som barnsliga när vi galopperade runt där på skolgården för jag minns så väl dagen i slutet av sexan när några andra tjejer i klassen vänligt men bestämt sa till oss att sådär kunde vi absolut inte fortsätta till hösten när vi skulle börja högstadiet. Det gick liksom inte riktigt för sig för då skulle de skämmas för oss. Det förstod jag i efterhand, men då tyckte jag mest att det var konstigt och tråkigt. För vad skulle vi då göra på rasten om vi inte fick leka häst? Och det minns jag inte nu, vad vi gjorde alltså, men förmodligen var det ingenting för annars skulle jag kommit ihåg det.

Så var det då, på 70-talet, men nu är det något helt annat. Sålunda. En fråga vi kan ställa oss är hur det kommer att se ut när dagens 12-åringar blir föräldrar med egna tonåringar. Hur kommer normen för de unga att se ut då?

Och, för att återknyta till leken och dess betydelse för barnets kreativa utveckling. Är dagens unga mindre kreativa än tidigare? Nej, skulle jag vilja säga men jag förstår inte varför. Kanske är det tysta och till synes inaktiva livet framför mobil och dator också en lek som främjar kreativiteten?

Lisa

Ladda ner Boken om barn GRATIS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Share →