Att barn behöver någon som lyssnar kan knappast vara någon nyhet. Aftonbladet skrev igår, 6/4, om att antalet telefonsamtal till BRIS har ökat och under 2010 uppgick till drygt 52 000. Varför ringer då barn till BRIS? En anledning uppges vara att de utsätts för misshandel. Barn som är upp till 6 år gamla misshandlas av föräldrar eller styvföräldrar enligt Brå och det är till största delen papporna som står för den, 2/3 och sålunda är 1/3 av de som misshandlar sina barn mammorna. Antalet anmälda fall av misshandel av små barn är 2010 2500 stycken. Det är en ökning med ca 150 % jämfört med 2001.
Gruppen av barn från 7 år och uppåt står för den största andelen anmälda fall men de kan ta kontakt själva som knappast ett mindre barn kan eller gör. Antalet anmälda fall ligger där på 9000 per år och det motsvarar en ökning på drygt 30 % jämfört med 2001. I gruppen 7-14 år uppges föräldrarna i mindre utsträckning vara förövarna utan här är det istället jämnåriga som misshandlar varandra. Detta konstaterades år 2000 men uppges fortfarande vara aktuellt.
Antalet anmälningar ökar och så också behovet av att prata med någon som har tid att lyssna, det är här BRIS kommer in i bilden. Jag personligen har svårt att tro att det är 6-åringar som ringer till BRIS, men jag kan naturligtvis ha fel. Om min teori stämmer så är det de som är lite äldre som ringer BRIS, läs från 7 år och uppåt. Det är alltså inte bara föräldrarna som står för misshandeln av dessa barn eftersom en stor del uppges utföras av deras jämnåriga. En del föräldrar står ändå otvivelaktigt för en hel del av misshandelsfallen. Kanske beror det på hårt pressade föräldrar som inte orkar med sin situation som i filmen här.

En förälder som är uttröttad och missnöjd med sin situation låter sin frustration och vanmakt gå ut över barnen. Frågan är hur hon skulle ha kunnat agera istället för det hon gjorde? Hon kunde inte förändra sin situation som genom ett trollslag men hon skulle kunna försöka ändra sin attityd till den sits hon befann sig i och små, små steg i rätt riktning är mycket bättre än inga steg alls. Jag tror att hon behöver känna sig duktig och uppskattad och kanske saknar hon den självkänsla som hon så väl skulle behövt i den här situationen, men det här, liksom mycket annat är en högst personlig reflektion.

Men föräldrar är ändå föräldrar. Föräldrar är oändligt viktiga för sina barn och de som beter sig illa mot sina barn är ändå i minoritet, så när barnet misshandlas av jämnåriga borde det kunna vända sig till någon av sina föräldrar och berätta, men föräldrar idag har tyvärr en konstant brist på tid vilket förmodligen är en anledning till bristen på någon som lyssnar. I de flesta fall tvingas bägge föräldrarna arbeta heltid för att det ekonomiska pusslet ska gå ihop. De höga priserna på bostäder har medfört att många familjer har höga lån som kräver sitt för att vara under kontroll och detta har gjort föräldrar, särskilt mammor, mindre närvarande för sina barn. Enda lösningen för föräldrar som vill ha tid för sina barn tycks vara att välja en billig bostad. Men hur ställer man sig till en stuga på landet jämfört med ett mer centralt nybygge? Kanske inte så attraktivt för de flesta och det är inget att säga något om. Men har många föräldrar något val idag om de vill kunna spendera mer tid tillsammans med sina barn och ha tid och ork att lyssna på dem?

Lisa

Boken om barn Barn som mår bra Kommunicera med barnen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Share →