Hur gick det med de regnkläder, från Polarn och Pyret, som hade knappar med höga blyhalter och som vi hörde talas om i somras? De drogs tillbaka förstås, allt annat hade varit oacceptabelt. Men bly ingår oftast, enligt PoP själva, i detaljer som knappar och dragkedjor av metall eftersom den är helt ensam om att vara mjuk om man bortser från kvicksilver förstås. Det är låga halter det är fråga om, en tiotusendels till en tusendels viktprocent är maxvärdet. Dock är bly ett mycket giftigt ämne och då alldeles särskilt för barn, som dessutom gärna suger på metalldetaljer. Detta medför att det inte längre känns motiverat att prioritera metall framför plast när det gäller saker till barn. Bly är vanligt i legeringar enligt Kemikalieinspektionen och användningen har bara minskat lite mellan åren 1995 till 2005.

Det här gäller inte bly utan främst ftalater som kan finnas i plast, men tankegången är nog densamma när det gäller produkter för barn och skadliga ämnen:
Man delar in produkter eller delar av produkter  i sådana som barn kan stoppa i munnen och sådana som de inte kan stoppa i munnen. En sak vet vi, och det är att barn kan ta  saker i munnen som vi inte trodde var möjligt. Nu vet vi att vissa saker är ok medan andra inte är det. Ska vi då begränsa små barns rörelsefrihet så att de inte ska kunna suga på olämpliga saker? Barn lär känna sin omvärld genom att smaka på saker som det ser men hur är det förenligt med detta sätt att se på begränsningen av farliga ämnen?

Share →

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *