Leksaker kan innehålla skadliga kemikalier som inte är bra för barn att komma i kontakt med. Plast- och gummidelar kan innehålla mjukgörande ämnen som ftalater och textilier kan vara behandlade med flamskyddsmedel. Färgade leksaker kan innehålla bly. Dessa ämnen kan skada fortplantningen. Dessa ämnen är förbjudna men har påträffats vid stickprovskontroller av leksaker.

I Sverige och Europa tillverkas bara en liten del av alla leksaker som finns på marknaden. Det absolut största exportlandet när det gäller leksaker är Kina. Det varierar hur pass mycket importföretagen känner till om produkterna de importerar.

Några av de mjukgörande ämnena ftalater är sedan fyra år förbjudna i leksaker sedan januari 2007 och tre andra i produkter för barn som kan stoppas i munnen.

När det gäller det omtalade ämnet Bisfenol A har Kemikalieinspektionen och leksaksbranschen påbörjat arbetet med att kartlägga vilka plaster som finns i leksaker. Bisfenol A finns i plasten polykarbonat.

Vilka ämnen som är godkända i leksaker regleras av leksaksdirektivet. När en leksak uppfyller de europeiska kriterierna för leksaksstandarden EN:71 får den beteckningen CE. EN71 är en standard som anger vissa krav som leksaken måste uppfylla. Standarden består av olika delar t ex flamsäkerhet, mekanisk säkerhet och kemikalier. Uppfyller leksaken de olika delarna i standarden får den märkas med CE. På samma sätt är det med den amerikanska standarden ASTM. Uppfyller leksaken de krav som ställs i standarden får den CE-märkas.

Att en leksak är märkt med CE betyder dock inte att den är helt säker från kemikalier. Det är bara ett visst antal kemikalier som finns upptagna i standarden och det är dessa ämnen som CE-märkningen gäller. Det kan även hända att förbjudna ämnen inte upptäcks vid kontrollen utan ”slinker igenom” ändå. Dessutom kan det finnas andra skadliga ämnen i leksaken som inte täcks av standarden EN71. Sedan januari 2007 är ftalaterna DEHP, DBP och BBP förbjudna i leksaker och andra produkter för barn om de förekommer i halter över 0,1 %.

Fördelen med CE-märkningen är att den betyder att det i alla fall finns någon form av kontroll av leksaken. Att man sedan inte helt kan lita på att leksaken är helt ofarlig ur kemikaliesynpunkt är bra att känna till. Kemikalieinspektionens svar på en fråga om vad CE-märkningen verkligen innebär är följande:

Det stämmer att  CE-märkningen inte är ett absolut skydd mot skadliga kemikalier. För det första är det bara ett antal ämnen som finns uppräknade i standarden som märkningen gäller och det kan ju finnas andra skadliga ämnen som inte är med i den standarden i leksaker. Dessutom kan det vara så att leksaker som ändå innehåller de enligt standarden förbjudna ämnena “slinker igenom” kontrollen. CE-märkningen för leksaker gäller till exempel bara ett antal tungmetaller nedan det finns andra krav i andra lagstiftningar som inte “säkerställs genom CE-märkning. Den visar alltså att någon typ av kontroll har utförts på kemiska ämnen men man kan inte säga att den är absolut säker ur kemisk synpunkt på grund av den.

Man ska inte köpa leksaker där CE-lappen är ett klistermärke utan märkningen ska vara väl förankrad i produkten. Annars kan vem som helst sätta fast en klisterlapp med CE som inte betyder någonting alls.

Leksaker för små barn upp till 1 år är mjukisdjur, bitsaker och skallror. Bebisar stoppar allt som de får tag på i munnen. Därför är det viktigt att inte låta bebisen få tag i saker som inte är lämpade åt det eftersom det kan innehålla skadliga ämnen. Ftalaterna DINP, DNOP och DEHP är förbjudna i leksaker och andra barnprodukter som kan stoppas i munnen. Att stoppa i munnen innebär att barnet kan suga eller tugga på den. Generellt gäller det produkter i storleken 5 x 5 x 5 cm eller delar av en produkt som barnet kan komma i kontakt med vid normal användning. Det finns också andra produkter än leksaker som barnet kan stoppa i munnen och återkommer jag till längre fram. Man ska inte heller ge leksaker för barn över 3 år till bebisar eftersom de kan innehålla smådelar och kanske ämnen som inte är bra att suga på.

Tar man kontakt med leksakstillverkare och grossister lutar de sig mot existerande standarder och bestämmelser och utifrån det menar att deras produkter är helt ofarliga för barnet, men de larmrapporter som med jämna mellanrum syns bland nyhetsrubrikerna, skvallrar om att det kanske inte är riktigt så bra. Så föräldrar, ställ krav när ni handlar och ställ frågor om produkten i butiken. För ingen förälder vill väl att deras barn ska utsättas för skadliga ämnen helt i onödan?

Share →

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *