På utvecklingssamtal uppmanas man som förälder att hjälpa och stötta sitt barn i skolarbetet. Men oavsett det skulle jag känna mig som en ”dålig” förälder om jag inte hjälpte till. Jag upplever mig helt enkelt som en nödvändig läxhjälpare. Ser det som en naturlig sak.

Hur skulle det se ut med lärandet utan läxor? Lär sig barnen tillräckligt mycket i skolan?
Barn som sitter i sina bänkar förväntas hänga med på allt som händer framme hos läraren. Allt som sägs och visas tycker läraren är viktigt och läraren förväntar sig att barnen uppfattar det.

Men gör barnen det?
Nej, är min erfarenhet. Vissa gör det säkert men det stora flertalet missar med största säkerhet en hel del. Utan hjälp hemma skulle det gå mindre bra på prov och dylikt.

Hur ska en skola utan läxor vara beskaffad?
Genomgångar och eget arbete i små grupper är receptet. Notera även genomgångar i små grupper. Det ger bättre kontakt med läraren och barnen har lättare att tala om när de inte hänger med. Allt skulle ta längre tid om alla uppgifter ska genomföras i skolan och lösningen till det blir längre skoldagar.

I AB finns en artikel om skolprestationer och föräldrars utbildningsnivå. Barn till lågutbildade föräldrar presterar sämre i skolan än barn till föräldrar med högre utbildning. Med högre utbildning avses i det här fallet minst gymnasieutbildning. Dessa barn bör självklart få allt stöd med läxor de behöver av skolan, men noteras bör här att det finns många människor (föräldrar) som är oerhört pålästa och begåvade utan att ha någon högre utbildning. Så det går inte att dra alla över en kam.

Lisa

Ladda ner Boken om barn GRATIS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Share →