En sak som är säker är att det är svårt att tillrättavisa andras barn.  Nu tänker jag på den situationen när inte barnets  föräldrar är med, som när hon eller han är hemma hos oss och leker. Det brukar alltid hända saker då, det barnet kanske gör något som mitt eget barn inte får och i en sådan situation borde jag verkligen säga ifrån. Mitt eget barn undrar varför jag inte gör det. Gissa om jag känner mig frustrerad då. Jag har nämligen extremt svårt att tillrättavisa andras barn, speciellt om jag är bekant med eller känner dem lätt och deras föräldrar. Då tycker inte jag att det är min sak att säga ifrån. Det känns som om jag skulle såra barnet om jag sa ifrån. Om någon av föräldrarna är med är det fullständigt uteslutet att jag skulle lägga mig i vad deras barn gör. Jag tror att jag skulle kränka dem som föräldrar om jag tillrättavisade deras barn. Jag skulle verkligen häpna om de inte sa ifrån själva.

Själv skulle jag känna mig oerhört kränkt om någon tillrättavisade mitt barn, speciellt om jag var med. Jag skulle känna mig som en dålig förälder som inte förmått uppfostra mitt barn. Är jag i närheten håller jag förstås koll på mitt barn och jag förutsätter att andra förstår det att jag säger till om hon skulle göra eller säga något olämpligt.

Nu är det ju förstås så att alla familjer har lite olika värderingar och syn på hur barn ska vara och vad de får göra. Men umgås man inte med familjer med värderingar som liknar ens egna? Nog tror jag att det är så och åtminstone för oss är det så. Det betyder att det inte blir kollision vid våra möten. Gör våra barn något säger vi till och gör deras barn något säger de till. Det är den naturliga ordningen.

Men om nu inte det andra barnets föräldrar är närvarande, varför är det då så svårt att säga ifrån? Jag tror att det mycket handlar om risken att såra. Man får linda in det väldigt och föra fram det smidigt för att det inte ska skada. Jag har sagt till andras barn vid ett par tillfällen när det varit hemma hos oss men konsekvensen tycker jag blev att det barnet då vände sig bort från mig. Det blev som om det lilla förtroende som fanns bara försvann och förblev borta. Det är klart, då var inte orden inlindade i bomull men det var ändå bara en tillsägelse.

Lisa

Se videon Minska vardagsstressen och ladda ner Boken om barn gratis här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Share →