Behövs smärtstillarna och febernedsättarna?

Förmodligen är det så och även jag tror att det inte är många som svarar ett blankt nej så tror jag att de flesta undviker dem så gott det går. Till den senare skaran sällar jag mig.

De mediciner jag tänker på i min rubrik är Panodil och Alvedon, de som innehåller det verksamma ämnet Paracetamol och som forskningen återigen pekar på som en riskfaktor när det gäller den neurologiska utvecklingen hos små barn. Det finns studier som pekar på att Paracetamol kan störa hjärnans utveckling hos foster och små barn och det tycker jag är skäl nog att vara än mer vaksam än tidigare.

Varför använder vi läkemedel som Panodil och Alvedon? Till barn handlar det ofta om att sänka feber men varför inte låta febern gå ner av sig själv (om den inte är mycket hög förstås)? Feber går ner, det tar bara lite tid, så varför inte låta febern få den tid den behöver? Kroppen behöver vila under feberperioden och då ska den få det och inte motarbetas med medicin. Febersjukdom hos barn är ett tillfälle att ta det lugnt tillsammans, vila och ha högläsning. Låt dem bli små oaser i vardagen istället för en plåga, se dem som ett naturligt avbrott och tillfälle att vara nära ditt barn. Så minns jag min egen barndom och så har vi försökt göra när våra barn varit sjuka.

Var och en bestämmer hur hon eller han vill göra men mitt recept för ett febersjukt barn är örtte med honung eller varm choklad, filtar, sjuklingen och en sagobok för högläsning. Tar det sedan en eller ett par dagar extra tycker jag inte spelar någon roll. Jag föredrar det före medicin som bara lindrar, inte botar!

Från medicin som bara lindrar till medicin som botar, nämligen antibiotika!

Antibiotika är ett fantastiskt läkemedel som vi absolut inte skulle klara oss utan. Men synen på antibiotika och hur det används har sannerligen förändrats. I början av 1990-talet var det nästan brottsligt att inte vilja ge sitt barn antibiotika, jag vet för jag var en av de föräldrar som tyckte att man kunde gå till doktorn med barnet utan att bli tvingad att ta emot ett recept på sagda medicin. Den föräldrar som inte ville ge antibiotika till sitt barn vid en vanlig infektion utan tyckte att det kunde få gå över av sig själv, tittade sjukvårdspersonalen snett på.
Sedan dröjde det inte ens tio år förrän beskedet från sjukvården tvärt hade ändrat riktning, en tolvåring med halsfluss skulle avvakta med antibiotika för att se om det gav med sig själv! Detta på samma vårdcentral inom loppet av mindre än tio år. Förbluffad men glad över att vi äntligen blivit samstämmiga gick tolvåringen och jag hem och lät halsflussen läka ut av sig självt. Det tog bara ett par dagar extra och det var det värt!
Träna på att göra skuggfigurer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Share →