Kommunicera med barnen

Det är lätt att säga saker som man inte menar när man är trött. Inte minst gäller detta förstås när vi är tillsammans med våra barn. Barn beter ju ofta inte sig, som bekant är, som vi föräldrar skulle önska och därför kan det hända att vår frustration pyser över då och då. Då är det fullt förståeligt om man i stundens hetta låter några olämpliga ord fara över sina läppar.
Men till vardags, i den vanliga kommunikationen med barnen, vill vi inte att våra ord ska såra, leda till dålig självkänsla eller skapa onödiga konflikter. När jag för ett antal år sedan läste pedagogik hittade jag oförhappandes en bok på högskolebiblioteket. Boken fastnade omedelbart i mitt sinne. Den hette Giraffspråket och jag ögnade igenom den på stående fot. Det första jag tänkte på var vilket underbart sätt att kommunicera med barn det är. Sedan har jag i efterhand läst om att man använder det flitigt i många andra sammanhang som exv. ledarskapsutbildningar. När jag skriver om Giraffspråket här är det utifrån min tolkning av det efter att snabbt ha skummat boken. Som jag ser det går Giraffspråket ut på att man pratar utan att lägga in sina känslor i orden. För att nämna ett exempel i kommunikationen med barn: – Varför städar du inte i ditt rum (med irriterat tonfall). Om jag var barnet skulle jag reagera så här:

Mamma/pappa tycker inte om mig för att rummet är stökigt. Det innebär att jag blir ledsen innerst inne men det visar jag inte utan istället blir jag trotsig och bråkig tillbaka.

Det här tycker jag är fruktansvärt onödigt. En konflikt har uppstått för en struntsak. Både barn och förälder förlorar på det här, men mest är det nog barnet som drar det kortaste strået. Självklart går det att ställa allt till rätta, göra det bra igen, men det kräver att föräldern kryper till korset och ber om barnets hjärta. Ett litet kärleksbrev, en stund i famnen eller så betyder väldigt mycket.

Det jag vill komma till är att för att undvika sådana situationer kan man nyttja giraffspråket. För det första lägger man inte in sina irriterade och uppjagade känslor i orden. Säger man det neutralt Varför städar du inte i ditt rum? blir det inte alls lika laddat. Det kan kanske ändå upplevas en smula anklagande men jämfört med den första varianten är det en milsvid skillnad. Ännu bättre är att formulera om meningen och säga: När du har städat i ditt rum så köper vi en blomma att sätta i fönstret [eller något annat som barnet skulle uppskatta].
Det är bra att tänka på att vi uttrycker mycket med kroppsspråk och tonfall som vi knappt är medvetna om. Värt att tänka på tycker jag. Jag brukar försöka praktisera det här, men alltid går det självklart inte :/. Ibland blir det som det blir. Boken heter förresten Giraffspråket – Känslans kommunikation och författaren är Anne-Christine Smith.

I Boken om barn som du laddar ner gratis här finns lite mer tankar om Giraffspråket och barn.

Lisa

Barn som mår bra Barn och unga behöver någon som lyssnar

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.